Familj
att ha ADHD i familjen, hur är det?
Kan väl inte jag svara på egentligen, jag är ju ADHD:n
Men Emil, i Lönneberga ni vet? Han har ju det.
Många gånger när jag ska hjälpa till blir det fel.
Jag kanske vill överraska, bakar en kaka.
Men gör det oftast jobbigare, det blir så stökigt, och det kan inte jag se alltid.
Jag ser bara kakan, det stökiga är glömt.
Hyss gör jag ju då och då.
Men precis som Emil så är det inte en tanke att störa eller förstöra för andra.
När jag var liten blev jag så ledsen när Emils pappa Anton blev arg när han trampade i färghinken.
Emil hade ju inte ställt dit den för att det var kul att se när han trampa i den,
han hade bara ställt den där. Ingen tanke bakom det alls.
Jag blev så arg. Det var ju inte det han ville, medan många andra skitungar hade kunnat ha den andra tanken.
Så är det.
Jag lämnar liksom mina spår, tar en kaka, lämnar det tomma paketet i skafferiet
(det har jag dock slutat med, men ni fattar)
så till alla er som drabbas av mig, jag menar aldrig något, bara glömmer lite.
OKEJ, den här texten blev väldigt luddig och inte som jag tänkt mig,
så är det. Det kan jag förklara vidare på en annan gång, hur det aldrig blir som jag tänkt mig.
